Skip to content

F3 Kamratförening

Swedish English German Italian Spanish

Logga in

Historia

F 3 har i dag inget förbandsmuseum men materiel och flygplan från flygets barndom, som av några framsynta män gömts undan, samlades 1951 i en gammal lägerhydda på F 3.Tyvärr låg byggnaden inom militärt område vilket gjorde det svårt för allmänheten att få ta del av samlingarna.

När den gamla lägerhyddan måste rivas för att bereda plats för Carl Cederströms väg anvisade dock Linköpings kommun medel för uppförande av en förråds- och verkstadslokal i stadsdelen Ryd och samlingarna överfördes dit i slutet av 1967. För första gången kunde nu "Malmensamlingarna" med de gamla klenoderna visas för allmänheten.

Visningarna skedde mest på helgerna och utfördes av medlemmar från Östergötlands Flyghistoriska Sällskap, ÖFS, som bildats 1967, och hade som målsättning att stödja tillkomsten av ett Flygvapenmuseum i Linköping.

1984 invigdes Flygvapenmuseums första etapp och målet för ÖFS var därmed uppnått. Namnet kompletterades då med "Flygvapenmusei vänner" och övergick till en stödjande funktion.

Länk till vårt fantastiska Flygvapenmuseum.

Förbandsfana

På blå duk en vingad tvåbladig propeller under en kunglig krona allt i guld. I övre hörnet en grip med drakvinge och draksvans i varje hörn åtföljt av en ros, allt i guld. Dekor i infällning och brodyr.

Fanan överlämnades 1939-06-06 på F 8 Barkarby av HM Konung Gustav V. Vid nedläggningen 1974 överlämnades fanan till F 13 och i dag förvaras den på Armémuseum.

En kopia av förbandsfanan är framtagen (2016) för att användas av Kamratföreningen i olika sammanhang.
Den förvaras t v genom S-O Carlssons försorg
Ett bordsstandar samt en rollup och en beachflagga med KÖFK-logga har samtidigt tagits fram.

 

 

Flottiljemblem

Det är nog ganska troligt att en ryttartrupp, som kallades Östgötafanan under Brunte Lillies ledning, hade Malmen som bas redan 1567 under den danske fältherren Daniels Ratzau härjningar i Östergötland.

1680 började Karl XI att omorganisera krigsväsende. Reformen, som benämns yngre indelningsverket, beslutades av de fyra stånden i riksdagen 1683 och i juni 1684 ägde det första regementsmötet rum på Malmen då Östgöta kavalleriregemente mönstrades.

Någon egentlig lägerbebyggelse fanns inte på Malmen utan både befäl och trupp fick kampera i tält och riskojor och hästarna fick stå under bar himmel vid regementsmöten under större delen av 1700-talet.

1791 slogs Östgöta kavalleri och Östgöta infanteri samman till ett infanteriregemente, Livgrenadjärregementet.

1816 delades regementet upp i Första och Andra Livgrenadjärregementet, I 4 och I 5.

I september 1817 föreskriver ett kungligt brev för mötesplatsen Malmen, även kallad Malmsheden eller Linköpings Malm, att Malmskogen skulle uthuggas så mycket som erfordrades för att få virke till byggnader. Dessutom skulle en del virke säljas för inköp av frälsehemmanet Malmen som inköptes 1818.

Flera byggnader började uppföras och de båda regementena fick nu en fast förläggningsplats på Malmen och var kvar här till 1922, då man flyttade in till de nybyggda kasernerna i Linköping.

Fredagen den 16 juni 1911 kl. 1945 startade Carl Cederström med sin Bleriotmaskin, den första flygningen på Malmen. Året därpå återvände han och startade i juni en flygskola med fyra elever.

Våren 1912 hade arméflyget köpt in två flygplan, monoplanet Nieuport och biplanet Bréguet. Efter basering på Axvalla i Västergötland sommaren 1912 och vinterbasering på Askrikefjärden i Stockholm fastslog Kungl. Maj:t i ett kungligt brev den 23 februari 1913, att en luftflotta skall uppsättas.

Det gällde nu att finna en plats med bra omgivande terräng, lämplig för utbildning och där hangarer och verkstäder kunde uppföras. Gösta von Porat föreslog då Malmen där Cederström, som snart skulle upphöra med sin verksamhet, redan höll till. Förslaget vann gehör och den 19 maj1913 detacherades Arméns Flygskola, eller Ing 3:s detachement som den officiella benämningen löd, till Första Livgrenadjärregementet, I 4.

På hösten 1913 övertogs Cederströms plåthangar och kring denna växte så småningom tälthangarer, en kombinerad expeditions-, förråds- och verkstadsbyggnad upp.

1 januari 1916 ändrades namnet till Fälttelegrafkårens flygkompani och i Ing 3 kårorder den 6 juni 1916 stadgades:

Hädanefter skall benämningen flygplan användas i stället för flygmaskin eller aeroplan

För att sköta detta unika kompani, som ansvarade för de olika flygmaterielslagens utveckling, anskaffning och under- håll, utbildnings- och personalfrågor, fanns till en början bara en blygsam administration.
Ernst Fogman, som var chef från 1 april 1917 till 1 november 1920, lyckades dock trots det kärva ekonomiska läget skapa de resurser som behövdes i fråga om flygmateriel, byggnader och verkstadskapacitet. När han 1920 överlämnade flygkompaniet till Gösta von Porat var det som ett flygvapen i miniatyr med snart sagt alla de tjänstegrenar som finns ett fullvuxet flygvapen.

När Tredje flygkåren sedan bildades 1926 hade förbandet redan varit ett krigsorganiserat förband för samverkan med armén. Kåren blev därför från begynnelsen ett förband för armésamverkan och övertog huvuddelen av flygplanen på Flygkompaniet.

Inledningsvis omfattade förbandet två jakt- och tre spaningsdivisioner samt depå och Flygvapnets jaktskola, som 1932 överfördes till Första Flygkåren i Västerås. En
arméspaningskurs, som var gemensam för hela Flygvapnet, genomfördes också varje år. Under de första åren utbildades även i sjöflygning, då det armésamverkande flyget inte alltid kunde räkna med att disponera flygfält.

Kungl. Östgöta flygflottilj, F 3, som flottiljen döptes till 1936-07-01, bestod från början av tre divisioner för armé- samverkan. Två av dessa ingick 1939-09-05 – 10-15 i 1. Flygeskadern. I mars 1940 tillfördes en fjärrspaningsgrupp som senare under året utökades till en division och ingick i den nya flygeskadern som sattes upp och baserade på Torslanda 1940-07-10 – 08-28. Flygfotografering och artillerieldledning utvecklades och samverkan skedde med Meteorologiska Centralinstitutet avseende vädertjänst.

1948 ombeväpnades flottiljen till jaktflottilj och överfördes till 3. Flygeskadern (E 3)
och flottiljens första jaktflygplan blev J 22 som följdes av J 29 och J 35.

1967-07-01 tillfördes en Målflygdivision med J 29C och J 29F och 1970 fick man
också ett antal Sk 60.

1968 placerades Flygvapnets Bomb- och skjutskola, FBS, på F 3 och var kvar här till 1982.

1971 överfördes en målflygrupp J 32 B från F 15 Söderhamn till F3 och 1972
påbörjades modifieringen av J 32 B till 32 E och 32 D för Målflygdivisionen.

1973-04-01 överfördes den sista jaktdivisionen J 35F till F 17 i Ronneby, och samma år flyttades Transportflyg- divisionen på F 8 över till Malmen med Tp 85 Caravelle, Tp 52 Canberra, Tp 79 DC-3 och Tp 83 Pembroke.

1974-06-30 upphörde flottiljen, men Målflyg- och Transportflygdivisionen levde kvar som detachementet F 13 M och efter nedläggningen av F 13 1994, F 16 M.
Flottiljen hade inget officiellt valspråk men använde ofta Carl Cederströms "Vilja – våga – vinna" Anropssignalen var Cesar (C) som också användes av Målflyg- och Transportflygdivisionen

1985-07-01 återkom armén till Malmen med Östgöta arméflygbataljon (AF 2) som på 1990 talet ombildades till Östgöta helikopterbataljon (4. Hkpbat).

1997-07-01 avvecklades Målflygdivisionen men Transportflygdivisionen finns kvar som Specialflyg med flygplan Tp 100, SAAB 340 och Tp 102,Gulfstream G 4.

1998 samlades samtliga helikopterförband ur Armén, Marinen och Flygvapnet till en organisation, Försvarsmaktens Helikopterflottilj, som fr.o.m. 2003 ingår som en flottilj i Flygvapnet.

2001 beslutade Riksdagen att Flygskolan skulle flytta till Malmen och 2003-07-01 startade flygutbildningen med 8 elever, nästan på dagen 90 år efter den första militära flygskolan 1913.

Underkategorier

Besökare

Vi har 75 besökare och inga medlemmar online

Användare
6
Artiklar
66
Länkar
47
Artiklar visade
121393